Älskar Du böcker? Deckare? Romaner? Eller uppslagsböcker? Jag gör det! Mycket! Och av just denna anledning brukar jag besöka Farsta Stadsbibliotek, flera gånger varje vecka. Och vet Du varför? Jo, så här är det, alldeles i bibliotekets entré finns en stor hink. I denna hink brukar besökarna lämna sina utlästa böcker.

För, det är ju så, man ska ALDRIG slänga bort en bok. Detta får inte ske. Varje bok har mödosamt framställts och publicerats för att Du och jag ska få fin underhållning. Oavsett om det är en spännande deckare, en kärleksfull roman eller en fascinerande uppslagsbok. Eller någon annan slags lyckospridare. Så, jag stannar ALLTID vid hinken, böjer mig ner och börjar botanisera bland de böcker som gömmer sig där.

Just denna dag, onsdag, gick jag som vanligt till mitt kära Farsta Bibliotek. Stannade till strax innanför entrén och kollade de böcker som fanns där. Och - kan Du tänka dig - allra längst ner i hinken hittade jag en alldeles speciell deckare från ingen mindre än HELENA von Zweigbergk. Och bokens titel var ju också synnerligen speciell, ”Vad Gud inte såg”. Man kan ju undra vad det var för något… Han är ju allseende, som jag vet. Och har 100 % syn på sina ögon, inte 34 % som jag har.

Man - det märkligaste med det hela, med just denna bok, var det faktum att på bokens första innersida stod ett speciellt meddelande: ”Till Bengt”. För alla andra som sett just denna bok, betyder meddelandet ”Till Bengt” absolut ingenting. Men - för just mig - som faktiskt är döpt till ”Bengt” - då betyder denna dedikation massor. Allt faktiskt.

Tänk att hitta en bra bok, av en bra författare och sen - dessutom hitta en dedikation med ditt dopnamn. I mitt fall är det ”Bengt” - min mammas största ungdomskärlek!!