Morgnarnas gryniga olust
måste beskrivas bort,
fjäder för fjäder, fjun för fjun,
med näbbar & klor i stormen av vingar
kring fågelmatningen och Dorés änglahopar

Septembermedios heta kinder
är feberrop ur ett sjukt klimat;
Centraleuropas tårkanaler igenpluggade
av tillväxtens allenaosaliggörande utsläpp,
i vars svämkäglor råttor drunknar som folk;
haikumånens anlete en tyst observatör
på säkert avstånd,
sekunden bort

Sune Karlssons ärlighets trippelradade pilar
tränger lätt igenom min istadiga hänsynslöshet
och anlägger svårsläckta bränder
i gammal saknad, torr som fnöske,
svept i oförlåtlighetens brandfarliga hudkostym

Morgonstundens bistra sanningssägare
samlas objudna runt den nordliga bädden
vid varje motvilligt uppvaknande,
som en flock haikuklädda arvtagare,
otåliga vid en dödsbädd,
småningom bortmotade
av müslifrukost, svart kaffe
& autoimmunt eftersinnande blyerts
- men aldrig långt bort står tysta,
med stora ögon & bleka händer
en flock tungsinta demonstranter
med Robert Ryman- och/eller Robert Rauschenbergtomma
plakat
ute i medvetandets utmarker,
neutrino pilande genom berg som sjunker,
djup som står upp;
drömskeppen stampande
i hav av fräsande neuroner;
livstöcknets alla levande
tvingade se dödens tomhet i svartögat