Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

retroperspektiv

kanske skulle dagarna ha förkortats
men existerar i minnet som en evighet,
där cirkeln sluts av ett brustet hjärta
men längtar ihjäl sin livslust om tanken
som inte kan försvinna

själarna kunde kollidera och förloras
men aldrig elimineras,

känslostormar i förvanskade vatten och ljusstöpta kvällar
som inte hade förmågan att avsluta,
en famn utan botten,
en kyss utan slut

och två kroppar som smälte in i varandra bortom krav

du fanns,
du finns, men vi är idag två öar av oceaner emellan

men det var aldrig menat att förevigas

låter inte tåren få existera
eftersom vi visste,
att det bara fanns ett nu




Prosa av Max Poisé VIP
Läst 50 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2024-09-21 12:49



Bookmark and Share


  Anya VIP
Jag känner en saknad och sorg här. Om en kärlek som tog slut. Vackert skrivet.
2024-09-21
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé
Max Poisé VIP