En flicka, en kvinna,
en fjäder, följer min
vandring, följer min
kropp, följer oss, genom
gryningens vågor, genom
vattnet som rinner av.

Plaskar vi, plaskar
vi i vattenpölar av
tårar, speglar som
slukas av ljuset.

Gryningar utan minnen
av natten, drömmar
som flyr, drömmar
om månens baksida,
drömmar som smälter
i våra kroppar.

Jag är inte himlakroppen
du ser om natten, jag är
en blå pojke, en liten pojke,
rädd, rädd för verkligheten,
rädd för sanningen.

Jag vill inte vara den sista
clownen, inte den sista lågan,
lämnad ensam i en fyr.

Jag vet att det finns en svart
hund, en svart hund, och
många fler, många fler,
många båtar, många fält,
fält av vågor, fält av rörelse
förnimbar på månens baksida.