Samhället skulle överlåta oss

Till ensamhetens paradox

Andra i det sociala skulle ombesörja

Att vår isolering skulle brytas

I arbetarlandet har inte anhöriga

Tid över till att vara med oss äldre

Säger en kvinna en dag vid en fika

Var och en har sitt på något sätt

Någon gång då och då hälsar

En anhörig på men inte så ofta

Som samhällets aktörer tränger sig på

En kvinna och pensionär får sin

Ensamhet skändad av det sociala

Hon frågar sig vad hon gjort för att

Det ska ha blivit såhär på äldre dagar??

Hon hade bara en möjlighet till beslut

Per ögonblick och sedan var det försent

Numera har hon så mycket tid över

För sig själv på ett sätt hon inte hade förr

När hon själv skulle hinna med att jobba

Och när barnen skulle uppfostras

Och mannen var på jobb

Gud vet var någonstans

Hennes make och hon är skilda sedan några år

Hon börjar som nybliven pensionär

Skriva dikter och måla tavlor

Nu ska hon lyckas för en gångs skull

Och nå framgång för att känna sig

Som någon betydelsefull i samhället

Förut levde hon ju bara för att andra

Skulle kunna ha det bra

Utsliten sitter hon nu vid en dator

I hemmet och skriver dikter

En dag knackar det på dörren

Och två civila Poliser står där

Någon har anmält henne för förtal

Och trakasserier som hon påstås ha uttryckt

I en dikt hon publicerat på internet

Men hon säger att det måste

Vara ett missförstånd med hennes fiktiva text

Förundersökningen läggs ner

Det gick inte att bevisa ett förtal

Och hon har åter all tid i världen

Hon är en pensionär med tid över

Taleptox Skrev

Den 20240924

<+>