Inne i det rummet
det medärvda
gardiner
fastnar mot väggen

Rummet på andra våningen
rummet på andra sidan vågorna
rummet där viljan vaggas till ro

Jag famlar i dimman,
klättrar högre, högre,
på revbenens vingliga steg.

mot månen
mot månen
som inte ser,
dit klättrar jag
mot månen
mot en himlen utan ögon,
en himmel där vinden viskar,
viskar i mitt huvud,
viskar namnet,
på bort tappade båtar
bort tappade dockor
bort tappade kärlekar
viskar vem jag är,
vem jag var...

En fjäder,
en fjäder
som faller,
faller som som
inte fanns

den nakna kvinnan
med vingar,
fjädrar, nattens tår,
flyger stormen,
flyger mörkret,
flyger
landar där mitt hjärta
en gång var.

Blå pojke, blå pojke,
en sång
alla är blå pojkar
alla är den blå pojken

Vem är du,
vem är du
under vågorna,
under vinden, solens varma sken.

ljus?

Den svarta hunden simmar,
den svarta hunden sjunker,
djupare, djupare,
den svarta hunden drunknar
i tankar segel i
för länge sedan förlorade kärlekar

Jag är inte den siste,
jag är inte den första.
Jag är vinden,
jag är vågen,
jag är tystnaden efter skriket,
en skugga av mig själv
på månens
ojämna baksida.