Apatiska höstblad.
Susar i midnattssvarta spår.
Inte för att dölja ljuset.
Utan för att känna livets sötma.
Njuter av skogsdoft och havets korall.
Blundar och låter lavendeln blomstra.
Mitt i ängen vinteränglar seglar.
Ett paradis för två öppnar upp sig.
Lägger mig i mossans mjuka dun.
Somliga skulle kalla vingklippt.
Jag kallar det frihet.
Viskar ord av ömhet.
Kärleken den vackraste av dem alla.
Jag kryper ihop inuti kastanjen.
Skalet skyddar mig.
Pärlugglorna vakar över mig.
Tills frosten kommer.
Då blir jag mig själv åter.
I en kurragömma lek.
Vi båda dansar.