otaliga tidsresor med dig ned i djupen och
på botten kan jag peta ytterst försiktigt och
hitta en bild på mig själv som barn med
min hängivenhet lysande som en aura -
färdkosten består av knastret under mina fötter.

mörkret har alltid kommit först möten
som aldrig blev av val
som gjordes jag
klär mig lager på lager för
att skydda den där bilden handlar
inte så sällan tafatt stelbent radar upp
mina tillkortakommanden som soldater och
skyller på det eviga förlåtandet.


bakom mina revben bor en nötallergiker som är
så rädd för livet att hon aldrig tar fler än ett steg i trappan och
berättelserna hon väver upp om sina grejer brister
i sina trådar inte
har väl någon brytt sig mindre om
ett slocknande ljusspel i en bröstkorg.