Regnet tövar,
stiger fram ur skogen, tövar

Jag tövar med regnet,
sträcker mig efter pennvässaren, vässar,
skriver detta,

hör katterna rusa uppför/nerför trappen
i hastigt påkomna, åttatassade trumvirvlar

Naken inpå bara kroppen
hör jag regnet sina,
sjunka ihop som ett förhastat påstående
bort över hästhagarna och järnvägens böj
inne i slyns dölje
därbortom,
och ge plats åt enstaka knäppningar
i huset
och blyertspennans insektsrasp
längs medvetandets ytspänning
över näst sista sidan
i David Hintons Hunger Mountain

Jag tuggar på en tanke
och önskar jag vore död