För tidigt är det höst, för tidigt är det sent,
Bladet vilar ödsligt, i en rostskugga.
Tiden rinner ut i timglaset, ögonblicket är bortkastat,
Det jag var kan jag inte vara, bara minnet finns kvar på ett ögonblick.

Stanna ett ögonblick, bruten flygning,
Tanken vandrar, tanken vandrar.
Stanna vid minne, hopp och kärlek,
Längtan krossar själen, tårarna rinner i tystnad.

Under tiden slår ditt hjärta,
Spänningen kändes, det kan man inte förneka.
Blixtar av minnen, i ögonfransarna droppar,
Ögonblick av lycka samlas i själen.

Ånger frågar dig varför tanken gör ont,
Svar sökte, genom tider som gick.
Läkande balsam, frigörande,
Se till stjärnorna, tröstsökande.

Säsongen förändras, vi är flyktiga som tiden,
Vi lämnar allt bakom oss, livet skiljer sig åt.
Vandra genom labyrinten, tyst eko i gryningen,
Oskriven sanning, verklighet eller dröm,
Spegel framför, allt du hade,
Förlorad i själens hörn, heter det nu... det förflutna.