... verkligen ger någonting
speciellt vilket inte blott eventuellt
sätter igång våra tankar och funderingar ...

Ibland möter vi flöden
vars förmedlade innehåll
för oss får 
en innebörd och mening
som i inte alltid 
ljuvaste förening
gör att våra känslor
rörs upp och kokar över
lite mer än blott litet grand ...

... De gör oss förbannade
och stundom väcks 
en antipati inom oss 
mot skribenten till liv ...

Värt att betänka i dessa stunder
är att
Ironi och sarkastiska anslag
är sådant de allra flesta av oss
använder oss av 
när vi berör ämnesområden
och situationer 
vi ej riktigt klarar av
för att vi måste få skrifta
ur oss det vi känner inom
inför det vi
ser, läser, hör och upplever
i och omkring våra liv ...

Som läsare 
reagerar vi med reptilhjärnan
vilken inte är allt för skarpsynt
och får oss att glömma
att se till själva kärnan ...

Min erfarenhet får mig
att tänka som så
när jag möter sådana textflöden
vilka alltför absurda eller provocerande
synes vara
att det är just det
att det handlar om ironi och sarkasm
och liknande omskrivningar av
den verklighet i vilken vi lever våra liv
från det vi föds intills vi når vår grav ...

Att skilja på dårar
och skrivskickliga 
kommunikatörer
är inte lätt på något sätt ...

Men med tiden
förutsatt att 
man håller ordning på reptilhjärnan
så att man får en chans
att ta sig in till och se själva kärnan ...

... lägger man ned den onödiga striden
och istället ler man inombords
samtidigt som tankar och funderingar föds
och väcker inspirationen till liv inom ...

Med tiden finner man så småningom
att det som tidigare väckte ilska
och initierade den okontrollerade striden
nu med den nyfunna insikten och erfarenheten
istället leder till intressanta ordväxlingar
som stundom kan vara riktigt tillfredsställande
och avnjutbara nog för att öka
den upplevda sinnesfriden ...