Jag vet att naturen fann mig, och jag fann naturen. De ville inte ge mig bevis för kärlek. Därför att någon sade dem i ett, att jag då som flicka bara skulle bli högfärdig, dryg och odräglig. Det behöver inte leda till alkohol och droger att inte vara älskad som barn... - jag vände mig till naturen, konsten och kreativiteten. Sög åt mig allt jag kunde av människor omkring och lärde mig förstå att kärlek kunde finnas i mig vilken jag kunde kanalisera till dem jag mötte på ett fint och varmt sätt. Jag har älskat mina barn och sagt dem orden "jag älskar dig" varje dag. Det gjorde mig inte till en kärlekslös människa att inte få höra dem snarare tvärt om, dvs utvecklade dess motsats mot vad uppväxten lärde ut. Det är jag tacksam över att något i mig ändå visste hur kärlek ska formas och utvecklas. Jag lever var dag som om varje livsögonblick är en homage till livet... kärleken är alltid närvarande i allt...