Återskenet står starkt
runt väggarna

Morgonsolen bländar genom fönstren;
krukväxterna blir skarpa fraktaler
av okänd natur,
tills jag kliver i dem,
klär ansiktet i dem,
och de lägger bladen mot mina kinder,
som en åldrig mor sina rynkiga händer
över en förlorad sons ögonlock

Krukväxterna förbarmar sig;
jag låter dem

Jag ser hela bergskedjor av uppgifter
genom frostens glimmer

(En av katterna sover, rullad i en fåtölj;
den andre, klarvaken, på fönsterbrädan,
betraktar, med hela kroppen,
fladdret av fjädrar runt fågelmatningen
utanför köksfönstret)

Jag vill lära mig kinesiska,
jag vill skriva ut dagböckerna,
digitalisera i skrift
det som redan digitaliserats i röst;
en omöjlighet (?) så här sent i livet;
jag hinner dö, mer än väl