Jag trodde att vi kände samma sak.
Jag sitter (här) och läser alla uteblivna svar.

Alla dom orden som aldrig kom tillbaks,
för jag trodde att vi kände samma sak.

Åren går och hoppet har lämnats kvar,
på alla dom vita moln där jag var.

Och allt det som ingen kände, är allt det som tar.
För jag trodde att vi kände samma sak.

Jag drömde högt att jag funnit en vän,
jag vågade att tro på ett liv igen.

För jag ville så gärna vara någonting värd,
än att få bli lämnad till saknaden.

Det är många ögon som möter mig.
Det är blickar, men aldrig från dig.

Det är leenden och dolda inviter,
men ingenting av allt hjälper mig.

Det är alla festar och skratt som stör.
Det är alla händer som berör.

Det är heta läppar som möts.
Fast allt sker bara här utanför.

För jag saknar

alla dom orden som aldrig kom tillbaks.
För jag trodde att vi kände samma sak.