Jag känner hur jag tynar bort.
Hur verkligheten greppar tag.

Att allt runtomkring försvinner,
eller om det bara är jag.


Jag ser hur en del dagar kommer.
Hur allt bara svävar mig förbi.

Alla drömmar jag en gång har haft,
och alla ord det funnits en mening i.


Jag märker att allt grumligt blivit klarare.
Hur allt hoppfullt långsamt har farit.

Allt det liv jag en gång sett fram emot,
är en livstid som redan har varit.