Nu har vi kommit till nittioåttonde invånaren av Hundra i hela fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet. Även denna gäst fick bli ganska självbiografisk, som väger samman flera tidsplan ur mitt liv.
Hyresgäst 003 : Bernie Stephen Törnstedt
Törnstedt blir stående nere i allra sista trappan med gatan inom lyssnande räckhåll och går igenom varje grej han glömt ta med
Hans älskling är på godaste väg från sin färdigspelade, fjärran bostadsrätt till någon närmare, nyfödd bostadsrätt
Känns som vårvindarna fortfarande är här där flöjterna möter klarinetterna hos oktobers källarmässigt kyliga stråk
Man kunde ha målat trappväggarna ljusgröna men blev lika bra med massa murrigt orangerosa tycker hans livs första kamrat från 1975
De måste ha åkt traktor ute på dessa asfaltsgårdar som bästa bröder, tills han fick sin lilla syster och fyrtiofem år senare kom äkta kvinnan
Nu behöver mannen inte längre hyra kärlek ty känns som att de äger varandras tillvaro likt ett skåp med två dörrar, i rymlig tilltro
Bernie Stephens senaste skor vänder hans steg uppåt, studsar som på regnbågen mot sagoboken som skall skrivas om ett helt varv
Björnen stod på skogens högsta berg, dödsfrusen såg den räven leka bäver i bråddjupa sjön fast egentligen bodde de mellan mysiga pärmar
När gatlyktorna släcks, kan man åter höra Garfunkel långt ifrån bas och baryton, stiga som klaraste sol och värma hennes blinkande, darrande dimma
Fri vers
av
TrollTörnTrappan
Läst 26 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2024-10-01 19:52
|
Nästa text
Föregående TrollTörnTrappan |