En gång var jag miljonär,
familjär med karriär.

Hustrun blev privat
med våran advokat.

Skulle lämnas kallt
för att hämnas allt.

Barnen ville bo
hos sin mor i Örebro.

Barnbidraget stort
blev indraget fort.

Avskild snopet jag
ifrån jobb och lag.

—För en gång var jag miljonär,
sedan bara till besvär.

Skulder höjdes och
när det röjdes opp

ställdes detta tapp
inför rätta snabbt!

Satt på kåken sen
bland alla svikna män.

ensam i en cell
kallad kriminell.

I detta syndens hus
vaknade mitt ljus.

Hitta till en ism,
nån sorts zenbuddhism.

När jag sen blev släppt
bestämde jag mig knäppt

för att bara dra
med en buss till Shangri-La!

Kom till en planet.
En annan verklighet.

Lärde måttfullhet
i sagornas Tibet.

Levde som asket.
Bodde med en get.

Gick på en diet
av kinesiskt alfabet.

En gång var jag miljonär,
sekulär och monetär.

Men vid bergets topp
fanns ett annat hopp:

En evighet av tid,
blygsamhet och frid.

En gång var jag miljonär,
men min girighet

fick ge vika där
för min andlighet.

Tänk att abstraktion
och massa hål i skon

kan lära europén
att stå på egna ben.

Bli naturligt vis.
Skörda - äta ris.

Som en livskonstnär
i annan atmosfär

mer färdas i det blå
än stå på tå å titta på:

Universums dans,
befinna sig i trans.

En slags livsprofet
som inget längre vet:

Sokratisk pacifist,
empatisk aktivist.

En utövare i tron
med sin egen religion.

—En gång var jag miljonär
men min själ förstås
behövde kasta loss
och skilja sig från oss.

En gång var jag ungefär
som människor är flest.

Den som rimmar bäst.
Den som tjänar mest.

Är nu din egen sång
en gång så lång
att du inte sjunger med den själv?

Välv då frihet över dina tankar
så du inte står och bankar
ensam vid ditt hjärtas port!

Ibland är man som en liten lort,
fort lånar du en hydda!
Ibland är det världen, orten, som är lorten
som inte upptäckt vad du gjort än!
Skydda dig från avundsjukan!
Frita dig som bara du kan!

En gång var jag miljonär.
Ville inte va såndär.

Efter alla år
i livets korridor

ville jag se annat
än kugghjul som har stannat.

Kastade mig ut.
Landade tillslut.

—En gång var jag miljonären,
doktrinär med formulären,
ordinära karaktären
som trott på alla cirkulären.

Mitt själs integritet,
min själs humanitet är den

- fick berika världen
när cash blev raritet.

En gång var jag miljonär, men
numera är jag enbart rik
på allt vad livet lär den
som följer dess mystik.

För allt sedan livets gåta
tilldelat mig en annan roll i skådespelet
att skratta gråta lika öppet
har inget gått att kontrollera
kamouflera
inget fått förlora mera.

Kontroll ger sällan svaren,
djupet som dig drar i plågan,
det är fällan, felet och försvaren;
maskerna som döljer plågan.

Tänk så då på detta sätt:

Din eld ska brinna
oavsettt vad du ska hinna;
ditt ljus får skina
evigt som det genuina.