innan jag försvann
inuti näckrosornas hav
jag skulle önska
mig hel igen
utan sorg
utan smärta
utan kyla
samlar ihop mig
till en kokong
så vingklippt
och sann
jag fann
det jag sökte
när jag såg mig sittandes
på videungens gren
jag talade till himlen
som att hon förstod mig
när stormen för länge sedan
dragit förbi
och lämnat förödelsen
bakom sig
det som finns kvar
ett nattregn
av förlorad tid
som såpbubblor i snön
jag viskar
ditt namn
tills stjärnorna
ger mig svaret
att allt är okej
jag finner lugnet
tillsammans med
tröstande trasdocka
jag åter kommer tillbaka
till min egen kropp
jag somnar om igen
lämnar mardrömmarnas sorl
vid den svarta eken
bruset blir svagare
och svagare
till slut
natten blir ett med drömmen
jag känner mina vingar
breder ut sig över
hav och land
livet fångar min uppmärksamhet
jag ler
för ännu
är jag en del
av allt
det vackra
du av kärlek
du av tillit
jag finns här
tills doften
av vildblommor
tystnat
kramar om dig
i fantasin
så som det alltid var
så som det alltid skulle vara
rådjurets blick
jag minns
före hösten
mina löv faller till marken
i samma andetag
jag hör dig säga:
kom närmre
låt mig värma dig
låt mig kyssa bort dina tårar
allt blir bra
bara du kommer
närmre
närmre
närmre.