Även han var en axel öman
som en sjöman.

nu är han en död man

Men hans minne lever
kvar i goda leenden

Som när han öppnade
kylskåpsdörren och sa

-Välkommen brorsan
skriv upp vad som saknas

Så åker jag med dig i morgon
och inhandlar det

Det är sånt man minns.
Undrar vad ett generöst
minne

gör med en själv och andra
medmänniskor

Om man ens kommer ihåg
och
lägger märke till det efteråt

Om något gratis förgånget
in-handlings-minne

ändå kan förvandlas till nåt
dyrbart i ens eget sinne?