i mitten av oss ett
promenadavstånd av skört skinn jag
är tyst i köttet det
har härsknat och tystnaden är
ett svar som alla andra.

tankarna är cykliska vi
bygger där vi står vaggar
våra ekon av gamla synder och
pratar om somrarna vid torpet jag
längtar efter rörelse i skötet som
när vi svor den där första kvällen på
frukt när vi satte våra händer i myllan.

orkar du småspringa för att inte hinna känna
vinden mellan våra kroppar jag
är slut har inte längre någon avgrundsfetisch jag
har blickat ned så länge att jag glömt mina grejer
på kanten någon berättade för mig hur
det sjunger när han tar på henne.