Min morfar var en man med ömhet och kraft.
Den bästaste vännen jag någonsin haft.
I skogen han jobbade hårt med hästen sin.
Tänk att den morfadern just blivit min.

Mormor var blyg, mest tyst som en mus.
Såg till att det fanns mat och rent i sitt hus.

När morfar kom hem från skogen var han trött och slut, skönt att framför brasan äntligen få pusta ut.

Han sa; Stefan, du är snäll och stark, en kille som borde få bruka sin mark. Var snäll mot de snälla och du kommer bli rik. Och fortsätt att lyssna på vacker musik.