Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fuck you Håkan

 

 

 

det förefaller finnas en mental störning som går ut på att köpa så många gröna plantor som möjligt, när man börjar med det så tror man att det räcker med några få, men sedan så tänker man att det vore himla fint med en planta till, och en till, och en till, och några månader senare så ser lägenheten ut som en jävla djungel i Amazonas, och ens 25-åriga själv står bredvid den nu medelålders gubben och hånskrattar åt att hans förehavanden, "nej inte fan kommer jag att bli medelålders" tänkte jag när jag var ung, nej inte fan tänkte jag bli en gubbe som bryr mig om skitsaker som gröna plantor, priset på Bregott eller om räntorna kommer att stiga eller sjunka. men en gång i tiden så började gubben växa ut som en böld ur den jungfruliga ungdomlighetens mylla, man kan säga att den medelålders farbror som jag blivit (strax över 40) är en slags, sjuklig böld som växt ut ur halsen på den en gång så fräscha 25- åringen,
det är helt enkel inte jag som stirrar tillbaka på mig från andra sidan spegeln, det är en jävla farbror som hänger upp sig på skitsaker och har blivit allmänt bekväm med tillvaron, men man såg inte det komma, det var en förrädiskt långsam process.
skitsamma, numera ser mitt hem ut som en grönskande djungel och jag måste vattna skiten minst en gång i veckan, det tar typ en timme att vattna alla dessa dyra plantor som står överallt, begonia, fikus, kaktus, hibiskus, bananplanta, monstera etc etc, men det ser rätt fint ut när eftermiddagsljuset slår in genom fönstret och illuminerar bladen så att de blir genomskinliga och toxiskt lysande, jag har även börjat bry mig om huruvida yes platinum diskmaskinstabletter är bättre än vanliga diskmaskinstabletter från yes, eller om jag bör skruva av plastlocken från burkar som jag slänger i glasfacket i sopkärlen, jag har med andra ord utvecklat en sjuklig fixering vid skitsaker (den mentalsjukdom som alla i medelåldern verkar lida av), och det blir bara värre för varje år som går, det verkar inte finnas något sätt att vända utvecklingen, det har gått så långt att jag blir genuint glad över att få en bra parkeringsplats på gatan, eller om jag ser en gullig ekorrjävel på instagram, eller om Sverige vinner någon torr medalj i skidskytte i Östersund, jag vet inte vad jag ska göra av min inre Jim Morrison, om han fortfarande finns där inne någonstans, om jag måste blåsa liv i honom igen när jag får min 50-års kris om några år, att ta fram honom igen och köra hårt i några månader, att göra stan osäker med whiskeyn och kvinnorna och hård musik för att sedan stupa i sängen vid 23:43 för att jag för trött för att gå vidare, kanske mer som en stympad inre Jim Morrison, eller Jim Morrison i rullstol med stomipåse och haklapp, jag vågar inte tänka på vad som kommer att hända när jag blir 60 år, då kommer jag att tycka att jag som 40-åring var jävligt fräsch och viril, det är en mycket hemsk tanke att tänka sig att man kommer att bli ännu bekvämare, och sjukligare, och gråare, och slappare, och rynkigare, och allmänt äckligare,
nej det bästa ligger inte framför oss som Håkan Hellström sa, vilket för övrigt är vad många kvinnor jag träffat tror på, en av dem hade till och med en jätte stor affisch med Håkan Hellström på väggen med det citatet under, tänk så förskräckligt fel man kan ha, jag har träffat många kvinnor som lever i denial över ålderdomens vedermödor;
de målar upp en rosaskimrande blid av vinprovning i Toscana, där två åldringar i vita koftor lever det ljuva livet i mognad och harmoni,
de tycks förtränga det faktum att gubben inte fått upp kuken på åtta månader och snart ska göra en biopsi för eventuell prostatacancer, eller att kärringen (trots sin ungdomliga look med lila hår) är klimakteriestinn och torr som fnöske, nej fy fan, det värsta ligger nog framför oss trots allt, man får passa på så länge sin inre Jim Morrison inte har blivit 100% komatös, kanske ska jag ta fram honom redan ikväll, kränga på mig hörlurarna och dricka mig berusad och få ”feel” hemma i soffan innan jag däckar framför På spåret, men innan jag tar fram en sjuklig och undernärd inre Jim Morrison ur sin låsta krypta så måste jag först vattna plantorna, tömma diskmaskinen, dricka en kopp kvällste och mata katten..fuck you Håkan..

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 42 gånger
Publicerad 2024-10-04 15:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP