Med allt ackumulerat liv, börjar insikt se ut som utsikt, som ger svindel. Skrämmande tyst häruppe. Tankar, minnen, enstaka handlingar svävar kring, osorterat. Vänner, släkt, grannar.
Sommarlovens smultronlånga dagar.
Barndomen pockar på baklänges, å sätter sig i förarsätet.
Tutar och håller på. Oansvarig.
Det slår mig att JAG har svindel, inte det ackumulerade.