Ensam i mörkret föddes jag att sörja monstret
Jag grubblar och suddar verklighetens ramar
Hemska saker som jag gjort, kalla kårar
Berättelser jag aldrig vill berätta, för evigt hemliga

Texter om sorg, om mörker, om hat, jag älskar det
Texter som berättar, som känns och går att ta på
En ensam mans själ fylld av smärta och kval
Som febrilt söker visdom och hemska svar
Sanningen skall alltid fram, till varje pris
Och sällskap vars energi ger och inte tar
Alla dessa texter utan konkreta slut
Gud vad jag älskar att bara skriva på

Kramar om mig själv för att söka tröst
Försöker med min röst att sörja min förlust
Men det enda som på riktigt får mig lugn
Är skrivandets magi, att skriva likt jag spelar ett piano
Älskat, helt underbart, varje tryck blir till en melodi

Var stark, håll om dig själv
Var smart, och ta vara på dig
Var dig själv och låt ingen trampa på dig
Är allt jag vackert intalar mig själv
Men ändå, ja men ändå min lilla vän
Ser jag inte mina egna ords fulla potential
Jag är ingen magiker, ingen pianist
Men ändå är jag en tragisk soloartist
Vackra ord tyglar det hårda i livet
Mörka ord släpper lös mitt inre mystik