Det var en svensk som fått höra att Jon fått jobb som nattvakt på ett verk i Norge. Svenskens namn kan vi nog utelämna här. Det är ju jämnt knog med alla svenskar som försöker bre ut sig här i världen. De tog in på en krog i Oslo och beställde förstås fisk. Då de något senare fått sig var sin kopp norskt kaffi, satt de med huvudena lutade mot varandra och viskade förandes ett samtal av något slag. I slutet i vart fall höjde Jon något rösten, till synes upprörd av något.
Jon till okänd svensk man.
- Men om jag rör, bara rör den knappen litet lätt, så skapar ju det en hel serie mindre händelser som...
Svensken till Jon.
- ...som var för sig inte har någon större betydelse.
Jon.
- Men nu är det ingen enskild händelse.
Svensken till Jon.
- Bara du får det att se ut som en olycka.
Jon till svensk man.
- Med litet otur kan det leda till ett tredje världskrig.
Svensken till Jon.
- Som sagt, få det att se ut som en lycka. Olycka, menar jag.
Det blev tyst en stund. Var och en av herrarna drack sin kopp hett och satt där som försjunkna i egna tankar. Det blev solnedgång även denna afton, bara att ingen som befann sig i Oslo såg den, eftersom staden hade ett ogenomskinligt mörkt molntak över sig och om allt gick fel, skulle det nog inte skingra sig heller.




(Texten har legat och vilat upp
sig i utkast sedan 2024 10 08)