i timmar
mellan små sekunder
förbi tiondelar av ögonblick
mellan kronologiska moment

där är jag med min kompis
sneglande förbi äventyret
som förbigick allt annat

kärleken kunde finnas i det minsta dragna strået
kanske också mellan alla gånger som vi fann ögonen i par

det spelar fan ingen roll
har ingen betydelse
när vi inte går på samma stig

allt samlas i mitt sinne
som en ouppnåelig variant av liv
och fyller skiten med grusat hopp
att det faktiskt finns en möjlighet

här är vi alla ensamma
i strövande sinne
bortom all kemi

men vi har skulden kvar att bearbeta
och den tar resten av vårt liv

medan minuterna fortsätter sin oundvikliga resa