Du vilsebarn som i mig bor

som längtar efter namn och lösenord

som räds för färd mot griftejord

Din sista boning blir en hamn

en öppen famn där du kan vila

Starka armar bär dig bort

Det finns ett hem

där tunga tankar

tunga kroppar lättar

Tyngdlös blir din boning

Evig din försoning