Förgät mig ej
Fick den lilla heta
Liten på jorden
Men stor i orden
Syns ju knappt
I all den skönas blomsterprakt

Blå och obetydlig kan tyckas
Vem är hon
Som tror hon kan lyckas?

Vem är hon vem är hon
hon hör de viska
Vad är det här hos oss
hon egentligen vill fiska?

Hon som tar till ordet
Bara sådär
Utan besvär
I våran sfär!

Nej! här bjuds inte in
till de stora vid bordet
Vad tror hon?
Att man bara kan ta ordet?
Där de fina och visa
Får sitta och tycka
Smörja sig i kråset
Ja men gud vilken lycka!
Nej nu ordet från henne
vi raskt måste rycka
De stora de alla vill visa
sina framfötter
Här finns inte plats för okända nötter

Utan att kunna
Vad har hon nu fått för sig?
Ja på det kan ni grunna!
Innan domen ni slutligen förkunna.
Mången stor har svårt att andra unna.
Orden svävar likt molnen
Från vita vid solsken
Och blågrå
när solen dem skugga
Hennes ord ni nu
obevekligen får tugga!

Hennes nyfunna lust
Hon gett den lilla en röst
som henne giva
nyupptäckt tröst
Det kan ni väl ändå henne unna.?

Förgät mig ej som den lilla fick heta
Blå till färgen och gul i sitt öga
Hon kommer inte att falla till föga
På ängen så liten
-Jag är här, sluta leta!
Jag tror mig nämligen faktiskt veta
Att den lilla diskreta
Har mycket att säga
Hon orden på våg
Aldrig kommer väga
Liten på jorden
men stor i orden
Mången så är
Titta här
Håll mig kär !

Så borde flera faktiskt tänka
och tillsammans det människor skulle kunna länka
Kärlek till din nästa
Är ändå alltid det bästa.