Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Levande tillsammans

På tal om underverk,
jag lever tillsammans med dig,
när jag kunde ha varit
levande med vem som helst under solen,
när jag kunde ha varit Abelards kvinna
eller en renässanspåves hora
eller en bondfru med för lite mat
och inte tillräckligt med kärlek,
med mina barn dödade av pesten.
Jag kanske hade sovit
i en alkov bredvid mannen
med den gyllene näsan,
som petade in den i stjärnornas verksamhet,
eller sytt en stjärnflagga
åt en general med trätänder.
Jag kunde ha varit den exemplariska Pocahontas
eller en kvinna utan namn
som gråter i brukspatrons säng
för min man, utbytt mot en mula,
min dotter, förlorad i ett berusat vad.
Jag kan ha blivit utsträckt på en totempåle
för att blidka en hämndlysten gud
eller övergiven, ett värdelöst flickebarn,
för att dö på en klippa.
Jag tycker om att tänka.
Jag kunde ha varit Mary Shelley,
kär i en felhövd ängel
eller Marias vän.
Jag kunde ha varit du.
Den här dikten är oändlig,
oddsen mot oss är oändliga,
våra chanser att leva tillsammans
är statistiskt obefintliga;
ändå har vi ännu klarat det,
levande i en tid
när rationalister i fyrkantiga hattar
och hattlösa Jehovas vittnen
håller med om att det nästan är över med oss,
levandes som vi är med våra livliga barn.
Vem - förutom det oändliga "om" -
kan ha missat att vara vid liv
tillsammans med underverk och dårskaper
och längtan och lögner och önskningar
och misstag och humor och barmhärtighet
och resor och röster och ansikten
och färger och somrar och morgnar
och kunskap och tårar och "slumpen".
Men vi för vår del lever tillsammans.
Undrar om det inte är lite kärlek ändå...




Fri vers (Fri form) av lundagatan
Läst 46 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-10-11 01:52



Bookmark and Share


    Elsa Wik
Åhh denna tyckte jag mycket mycket om.
2024-10-11
  > Nästa text
< Föregående

lundagatan
lundagatan