Den antika staden bredde ut sig som en dal av vitskimrande marmor. Ett fåtal turister i omlopp som plötsligt flyr. Skräcken när Vesuvius får ett nytt utbrott; lava, aska, skrik, panik. Jag hinner tänka att jag får uppleva samma syn som pompejanerna för tvåtusen år sedan. Instinkten i mig säger "fly!", men samtidigt vill jag stå kvar och uppleva denna antika tragedi; känna en äkta medkänsla med folket för längesedan. 
Neapel skymtar i fjärran för min irrande blick och jag känner djupt inombords att det är värre för dagens napoletaner än oss (jag är nu en med pompejanerna). Att de under seklernas gång envisats med att bygga sig billiga hem utmed vulkanens sluttningar; jordbävningar, vulkanens gap, ja, hela bukten kommer i sinom tid att sluka dem. 
Jag flyr stillaståendes; som förstelnad i ett historiens vingslag.


©MagisterZ 2024