Juryns motivering:
Med språklig säkerhet och ett väl avvägt bildspråk tar den här texten med oss till en barndoms sommar. Här finns inte ett onödigt ord och textens detaljer både öppnar upp och överraskar. Om det här inte är en text ur ett större verk så borde det vara det.

Sommaren 1972

bakom sågen
där sjön tar slut
och Talvatisbäcken börjar
fanns det daggmask

pappa for dit på en gång
när vi landade
efter 120 mil i bil
från södra Sverige
till hem, ljusa nätter, hjortronmyrar
och en jokkmokksdialekt så bred att allt fick plats

han ställde sig på knä i flishögen
grävde med båda händerna
djupt
som om han ville komma än närmre
sin barnföddhet
och bort från balkongmontaget
i någon Stockholmsförort

jag stod och såg på
jag såg ofta på
slog väl till nån mygga på halsen

maskburken ställdes på bron
jag gick dit och gluttade
på de bruna liven
innan de torkade

pappa fiskade rödingen med nät