När Rim fyllde åtta år, var det en tidig vårdag då de första varma vindarna från söder smekte fjärilsfolkets dal. Solen glittrade över Vita Bergets topp, och världen verkade vakna till liv efter den långa vintern. Vildur, Rims fjärilsfar, hade förberett något alldeles särskilt för hans födelsedag – en pilbåge, handgjord med kärlek och omsorg.

Vildur hade tillbringat flera veckor med att snida och forma bågen från en gren av det heliga Krikonträdet, som växte nära deras by. Trädet, djupt rotat i deras traditioner, sades bära livets kraft och var en symbol för balans och styrka. Pilen, likaså, var noggrant utformad med fjädrar från fjärilar som fallit efter en lång livstid – en symbol för visdom som kommer med ålder.

På morgonen av Rims födelsedag ledde Vildur honom till en avlägsen äng, där blommande ängsblommor och nyvakna djur fyllde luften med liv. Där, vid kanten av en klar bäck, överlämnade Vildur pilbågen med en ceremoniell värdighet. Han böjde sig ned, höll bågen framför Rim och sade:

"Denna båge är en del av dig nu, precis som Krikonträdet är en del av vår värld. När du skjuter dina pilar, ska du minnas att styrkan inte kommer från dina armar, utan från ditt hjärta och din visdom. Var alltid rättvis och rättfärdig i din jakt och i dina strider."

Rim tog emot bågen med vördnad, och hans små händer kände tyngden av både ansvar och möjligheter. Vildur hjälpte honom att spänna strängen och instruerade honom i hur man höll pilen. När Rim avlossade sin första pil, såg han den flyga rakt genom luften och landa långt bort på ängen. Det var som om pilen förde med sig alla hans drömmar om framtiden, och i det ögonblicket kände han en starkare koppling till sitt ursprung och sitt öde.

Den dagen blev pilbågen en symbol för Rims övergång från barndom till något större – ett första steg mot den krigare och ledare han skulle komma att bli.