Den här dikten har inte jag skrivit, utan en av mina kompisar. Jag tyckte att han skrev en sån vacker dikt, att den måste publiceras här också^^
Flickan
Flickan ligger där sårad, gråter sina tårar
hon tänker på alla upplevelser som sårar
flickan gråter extremt mycket på alla vårar
så många frågar
men dom kan inte förstå de hon upplevt och sett
hon vill inte förklara sin blodfläck
som hon fick kvällen innan
för förtroendet för andra försvann
hon kan inte lita på andra, hon håller sig tyst
i skolan blir hon utfryst
för hon är speciell med kläderna och stilen
och går med tung piercingen
svarta kläder och svart mascara
på deras idiotiska frågor vill hon inte svara
mobbad för hon är smartast i klassen
hon gråter sönder sig på rasten
går hem till en mamma som är alkoholist
på kärlek där i hemmet är de brist
modern är aldrig hemma på eftermiddagen, kommer hem full
skriker på henne och ramlar omkull
morgonen nästa är mamman irriterad för huvudvärken
från spriten och alkoholen
då får flickan höra orden
från modern
flickan går in i sitt rum och vill lämna jorden..
tårar strömmar
armen ömmar
hon vill bara komma bort från allt och bli glömd
känner sig dömd
för hon skär sträck på sin handled
nu ska alla lämna henne i fred
för hon vill komma åt sin blodåder
snart är de hennes handled som gråter
vatten från ögonen börjar fallet
gråter gör hon och känner saltet
läppen känner salt substansen
hon vill inte tillbaks till klassen
rakbladet har hon i en ask i byrån
skärt sig sen hon var 13
nu är hon 15
blod droppen landar på tån
hennes självmordstankar har blivit farligare
självmords försök vanligare
varit på psyket 5 gånger i sitt unga liv
för hon älskar sin vassa kniv
armen full med vita rispor och långa ärr
som folk måste glo och titta på tyvärr
lång tröja är vad hon oftast har på sig när hon går ut
armarna hennes kommer aldrig bli som förut
brukar smeka sina ärr sakta med fingrarna
och brukar tänka att hon är ängeln utan vingarna