Hösten sprakar i eldes färger och nyanser, gult, grönt, rött, svart, vitt, vitare, svartare, rödare, grönare, gulare.. man blir lycklig, ler. Nytt är på väg, gammalt ger liv åt nytt.

Solen lyser upp björkars blad på de som ännu hänger på gren, de andra täcker mark.. Jag är gul bland löven de gula, gulare än lövet som ännu inte fallit.. Jag är vacker där bland alla.. för dig. Lyser genom solen för att du ska se mig.. ser dig där bland alla åskådare hur du med höstens leende ögon ser oss, beskådar oss där jag inte syns för vi är många, många färger och jag ingen speciell 

jag och känslan inom mig vill falla
falla som löven de gula för att sedan
förmultna, dö och ge liv åt det jag inte fick