Man slog läger på Skara hed
när natten omslöts i dimma
Naturen var arg var vred
befäl kunde intet förnimma

Så i mörker restes tälten
sovel åts i kylig tystnad
tystnad spreds över fälten
men naturen krävde lystnad

Man varken anade eller såg
vad nattmörker skola bringa
Själslig smärtlagd stormvåg
av fordom rostlagd klinga

Natten fylldes av skräck
när männens blod flykta
Ty döden åt och drev gäck
mötte mörker som förryckta

Blott skuggorna från igår
skred bland män genom natt
Okänt öde blodiga spår
enskild modig stred besatt

För att få möta morgondag
i tystnad stod ensam kvar
Väntade dödens sista drag
För att minnas det som var

Lyfte regementets fana
och sjöng sitt rikes lov
Till hjältedåd han mana
inför forna mörkers hov