Allt sköljs bort i tystnad,
som molnen i himlens famn,
men du, du är kvar i mitt sinne,
likt en skugga av ljus bakom regnet.

Göteborg gråter sina regniga dagar,
gatorna speglar himlens sorg.
Men även i dropparnas musik,
hör jag ditt namn viskas,
och mellan skurarna ser jag dig,
som en solstråle som aldrig helt försvann, som aldrig helt fanns.