Han gick nästan som i valstakt
ut och bort från stranden
månen var inte längre full
där i denna så bistra vinternatt

marken den formligen glittrade
under hans allt för dåligt klädda fötter
ja det kändes nästan otäckt
hur svartisen skimrade

detta skimrade var inget
som hade skrämt honom tidigare
nej det var själva situationen
som gjorde att han nu rös till

för det var något märkligt osynligt
som fick honom att darra
för under svartisens skimrande
dolde sig något oförklarligt

träden var vackert frostbitna
och hela skogen den sov nu
snön virvlade runt honom
i en så bistert kall vintervind

allt var så stilla och absolut inget
kunde värma hans sargade själ
så frusen lämnade nu isen
under ett mäktigt rosa månsken

nu dansade han vidare in i skogen
med trädens skuggor som partner
man såg sedan därför enbart
hans egna fotspår där i snön

dessa fotspår som hade skapats
i en så totalt förvirrad... sista dans
och spåren... ja de slutade
just precis där han... hade fallit

Copyright © AndLou