Döden: glöden
sväljer allt i fridfull glömska

För döden hör den
som med oavbruten tunga ber i skriket

Nöden gör den
glömsk som aldrig glömmer

För döden väljer inte;
har ett oblygt sätt

att dränka sorgerna i dessa
lömska tankars djupa sänka

—

Och nu när liket glor på mig från spegelns ram
och ansiktet vet att efter svaret rätta sig:

Kanske fanns det dans när vi var unga
och benen snurrade i odödlighetens piruetter

Men nu har jag klivit över minnets höga tröst
och blivit glömd