När skönhet regerar och ödesbestämmer kungar
Och glädje är allt som hörs,
Blir de senaste ärren, precis som hatet,
Sådana saker som blir suddiga och avdunstar.
När hopp och nöje uppskattas
Som om att de kommer att fortsätta
På alla sätt varje dag
Blir det sedan det som vinner.
När hatet har förlorat sin plats i tiden
Och alla som lever i kärlek mättas,
Blir sedan alla dessa tider,
Som bar på hatets brott,
Tider som är bundna att vara illa ödesdigra
Och en natt som gått förbi.
När glädjen har antagit vägen som kallar hem
Och mörkret går åt sidan,
Då kommer kärleken att samla alla som älskar
Till ett ljust rike där hatet inte vistas.
Det kommer inte att finnas någon plats
Som inte är väl upplyst på dagen,
Inte heller ögonblick hittade utan skratt.
Då kärleken har lämnat vår hatiska värld
Och gått sin väg
Och alla som älskar följt efter den.