Hon bara sitter där och tar på sig själv
hon bara går runt över golvet och mår bra
hon bara rör sig
som bara hon kan
utan en tråd på kroppen
förutom det bruna, klassiska nylonet
och fötterna i de gyllene högklackade sandaletterna
fram och åter över golvet
det är inget märkvärdigt
bara världens vackraste och mest uppeggande syn
nu sätter hon sig
drar med fingertoppen över klacken, foten, vristen
följer strumpans söm med ett finger
säger ingenting men andas nu...förhoppningsfullt
det var så längesen
hon försökte spränga sin tilltäppta ensamhet
sin av gammal skräck hermetiskt förslutna ensamtillvaro
hon lutar sig bakåt nu
kastar med håret
låter händerna leta sig upp emot låren
de breda höfterna
där nånstans mitt emellan vilar de
och gör det skönt för henne
hela hennes kropp blir varse
vad som håller på att hända
hon når nästan brösten
med sin tunga
och allt känns rätt
ingenting är i balans
innan explosionen.


Hon hade noterat
facettögonen i taket.