Det plingar på dörren, du öppnar och
där står November, han är tidig så
du säger det “Du är tidig!” och han bara
stirrar, kallt, grått stilla. “Det stod prick
på inbjudan” och du kollar, reflexmässigt
på klockan som knappt är kvart i men
det är ju inte som att du kan skicka
hem honom igen när han redan är här
så du säger inget, du tvekar bara
“ja, eh, men det.. - ingen fara, kom in!”
du vinkar in honom, och ger en kram
som känns kall, sval, lite - unken kanske?
du säger inget, du låter det bero men
du känner lukten av honom sen, även
när du gått in i ett annat rum så
känner du att han är där med dig.
Du känner att han är någonstans,
strax utanför där du är och han väntar

“men du är inte först,” du säger det
och fortsätter “Oktober kom nyss”
Han ser dig inte ens i ögonen när han
svarar “Mötte henne i trappuppgången”
och han tystnar, som att det säger allt
och börjar pilla på din tapet, riva lite
i sömmarna på någon av dina tröjor
du frågar “skulle hon hämta något?”
och han svarar igen, den här gången
ser han dig ändå i ögonen och du
önskar att han inte hade gjort det “Nej.”


“Okej” du säger det, och försöker
hälla upp en drink till honom, någon
varm white russian du läst om men han
skakar bara på huvudet “nej, jag jobbar”
“ikväll också?” frågar du, dum i huvudet
som du ju är. Han svarar “Hela veckan,
hela månaden” och han går djupare
in i ditt hem, lukten välver in i rummen
och den stannar där. Skarp som menthol
den fräter i din näsa när du följer efter
“Men snart kommer december i alla fall
ni är väl kompi-” “Hon blir sen, om hon
nu ens kommer” avbryter han och
fortsätter “men hon sa att jag skulle
hålla ställningarna så länge” och
du nickar bara, sippar på din drink
och ser dig om efter september, maj
april, alla de som var här nyss men
ingen är kvar “har du monopol”
frågar November och du gör ännu
ett misstag när du nickar ett ja.