När din själ värker, sök det tysta gröna,
Gråt till gräset, där viskningar är osynliga.
Utgjut ditt hjärta till det fasta trädet,
Dess grenar håller din smärta och gör dig fri.

Låt det passerande regnet absorbera dina tårar,
I sitt milda fall tystar det dina rädslor.
Men aldrig till en människa, behåll din sorg,
För naturens famn ger hopp för morgondagen.

I de prasslande löven och den mjuka jordens suck,
Hitta tröst och styrka, låt din ande flyga.
För i den tysta naturen,
Dina djupaste sår kan vecklas ut.

När din själ värker djupt, finn tröst i naturen. Häll ut ditt hjärta till gräset eller träden. De står som tysta vittnen till din smärta och erbjuder en lugn, tröstande närvaro. ????

Naturen har ett sätt att absorbera våra sorger och ge oss en känsla av frid. Låt de prasslande löven och gräsets mjuka svaj vara dina följeslagare i dessa ögonblick.