En blodfärgad Fenix
med skuggor på vingarna,
reser sig ur askan igen.
Här är de nya vingarna.
Här är de nya skuggorna.
Här är benen och klorna.
Här är det nya ägget.
I vissa rum,
kommer ägget att bli kött
och en ny födelse.
I andra rum,
kommer den att sjunga ensam.
I mitt rum gråter jag över varelsen -
slarvigt och blött.
Den kan komma till mig
eller gå en annan väg.
Jag kan inte tvinga någonting.
Men, kom, säger jag,
kom, lilla liv,
kom ur askan,
kom ur ägget,
kom och bosätt dig här -
du kvinnornas fenix!