I det vita lyxhusets fönster brinner ljusen.
Där inne dånar vansinnets röster och våld som
klättrar upp till den oinredda vinden.
Barnen leker tyst i källaren.
Allt är svinaktigt dyrt. Men filosofierna
billiga som de gamla ett öres kolorna i strut.

Hans knogar kan bli vind och eld.
Hon smakar sitt blod samtidigt med vinet.
Han blir aldrig trött.
Hon ler tandlöst mot honom och
spottar honom i ögonen.

Hon sliter ut sitt hjärta och rullar ner det för
trappan till barnen.
Han hänger sig på vinden.

Och jag, jag vänder mig om och går ut.
Mitt uppdrag är slutfört.
Ett vittne död som strandved.
En gång tillhörande ett skepp byggt av gud.