Hej, Emilia!

När ska han förstå att hans slag sårar mig? Det gör så ont och dessa sjöar förblir. Hans ögon döljer en sorg som jag vill lösa men att själv drunkna i mina tårar är ett dyrt pris. Just som det blir lugnt mellan oss så gör jag något fel. Till exempel går jag inte på tå på trägolvet, utan gör så det knarrar, som att jag inte borde finnas för honom. När vänner kom på besök gömde han min jacka. När jag frågade, sa han att jag inte borde tänka på det.

[…] på något vis har min aptit försvunnit helt. Han säger att jag ska äta mer men det tar emot. Min kropp vill inte äta, min kropp vill fly. Men varifrån och varthän? Det vet jag inte. Det vet jag inte. Det… vet jag inte.

Din bästa vän, Susanne.