Du talar om kärlek som något du sett,
men aldrig hållit nära.

Du tog emot mina ord,
Vände dem i handen som främmande mynt

Utan att se värdet
Som jag gömt i varje stavelse

Och när jag släpper taget om orden
Faller de tyst mot marken

Ovetandes om hur lätta de blivit,
I en hand som aldrig kände deras vikt

Jag sökte djupet i dina ögon,
Men fann bara min egen spegelbild


Ensam och väntande