Diset klingar mot isens blanka egg.
Det enda jag vill är försänkt i sommaren.

Snön ligger som uppvallade lik i dikena.
Plogbilens tvära skurar av issörja, de grå
maskarna som spyr ångest.

Stor och långsam vind.
Stadens smog i öster, det gula varets
skiva som dödar.

Minusgraderna sjunker som drömmar
innan uppvaknandet.

Diset lättar och solen, plogbil av guld, ler
mot gråa jackor.

Jag finns av villkor jag aldrig minns, de är
skuggor i en gränd från en dödskamp mellan
två som redan är döda.

Februari är som sig bör kall av väder och
de frusna människornas drömmar.