ur Orden kommer singlande
En ständig väntanDe gick och bara väntade På att han skulle dö De hade slutat prata med honom För de hade blivit informerade Om att han var dement Av en diagnosvänlig läkare Och hans släktingar fortsatte Att bara vänta och vänta De ringde inte ens till honom Och hörde hur han mådde Mannen bidade sin tid Och släktingarna trodde Han var på en Gudsförgäten plats Och han kände sig lycklig I sin frivilliga ensamhet Ofrivillig gemenskap Var inget han tydde sig till "Släkten är värst" brukade han tänka "Om ändå någon kunde Behandla mig jämlikt" tänkte han "Nu är jag sjukdomsförklarad Och anses vara en knäppgök" Fortsatte han att tänka "De kunde gott få fortsätta att vänta" Tänkte han och en dag gick han ut själv på stan På en lång promenad Han gick till ett fik och köpte Sig en semla och en kaffe Och den smakade Så gott till kaffet På caféet mötte han en anhörig När han gick ut från caféet ”Vad gör du här??! Är inte du död?” Sa hans anhörig med en grimas ”Ring någon dag och hör av dig” Sa han till sin släkting Men ingen hörde av sig Och hans släktingar De fortsatte att vänta "Jag har ju Gud i alla fall " tänkte han Några år senare dog han Och hans släktingar Hörde aldrig av sig
Taleptox skrev Den 20241101 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |