Mitt liv är höstens första bris
Det är din blick som blir frusen
i ett blad på markens barmhärtighet
Och solnedgångens bleka tiden stannar
i en låtsasrymd hos en grym främling

Höstens hårda strider slår ner varenda
stjärnfall till fönsternas längtan
Det hörs där borta vid havets ledsamma
vågor hur de gräver en grop i hjärtat
och där utanför en vinter dör

Och det mörka vaggar oss till
somriga drömmar och skuggorna
från det förflutna är tillbaka Blunda!
Min vän det börjar att närma sig en
främmande vind från ett minfält och
där ligger jag broken

©E Nordin