Människorna som
skriker efter kärlek
och att få ge kärlek.
Människorna som
hungrar
efter att få ingå
i ett meningsfullt
socialt sammanhang.
I ensamhället är
det kallt och hårt
att försöka existera.
Alla har ju nog
upp med sitt.
Alla har nog upp
med något
mycket viktigare.

Telefonens kusliga
tystnad och korsordets
sövande monotoni.
Att gå till ICA för
att få se folk
och en späckad
TV-kvälls substitut
för gemenskap.
Livet är en pinsam
förnedring, ett fiasko.
I ensamhället är
folk fullt upptagna
med någonting
mycket viktigare
än att sträcka ut
handen till någon
som lider av
samhällsproblemet
hopplös ofrivillig
ensamhet.
Den fundamentala
bristen på empati.

Människorna som
skriker efter kärlek
och att få ge kärlek.
Människorna som
hungrar
efter att få ingå
i ett meningsfullt
socialt sammanhang.

Hej jag heter Elsa.
Jag som faktiskt bryr
mig så mycket
om människor
varför ska jag vara
så ensam?
Sverige mår inte bra.
Jag mår definitivt
inte bra av den
här isoleringen.
Lisbeth Åkermans
varma blick på Rapport,
det är hennes
ömhet jag lever för.
Om jag skulle dö så
skulle jag antagligen
bli liggande i veckor.

Det skulle kunna vara
så underbart att leva.
Som en romantisk komedi
med Tom Hanks
och Julia Roberts!
Telefonens kusliga
tystnad och korsordets
sövande monotoni.
Kärleken är inte död,
den sover bara
väldigt djupt.
Jag har börjat fantisera
gemenskap och dialog
som ett barn
när jag ligger i
fosterställning
på golvet och längtar
efter att födas på nytt.

Grannarna som
inte hälsar.
Min dotter som
ringer allra
pliktskyldigast.
Hennes bittra
oförsonlighet.
Jag har ju bett
om förlåtelse
hundra gånger.
Min låtsaskompis
Hugo och jag bygger
en koja i vardagsrummet.
Tillsammans söker
vi efter barndomens
glädje och harmoni.

Människorna som
skriker efter kärlek
och att få ge kärlek.
Människorna som
längtar efter att få ingå i
ett meningsfullt
socialt sammanhang.
Lisbeth Åkermans
varma vänlighet så
att man blir lite glad.
På spårets ljuvliga
atmosfär av det allra
bästa med folkhemmet.
Det är som på den
gamla goda tiden.
Jag längtar efter att
känna mig behövd.                                                   

På julafton får jag i                                                    alla fall vara med,                                                    men det är ingen som                                            pratar med mig. 

(Nästan 2 miljoner svenskar
över 16 år besväras av
ensamhet och isolering.)